Frakt från 18 kr

Pumpa

Cucurbita pepo och C. maxima

Många av oss förknippar pumpan främst med de stora, orange halloweenpumporna vi ser på hösten. Men den är också god att äta och lätt att odla. Dessutom kan den lagras länge.

New England Pie, ekofrö

Long Pie, ekofrö

Prydnadspumpa, ekofrö

Lady Godiva, ekofrö

Retzer Gold, ekofrö

Howden, ekofrö


Sådd

Fröet kan sås direkt på friland när jorden är ordentligt uppvärmd (min. 15°C). Det gror inte, utan ruttnar om jorden är kylig. Säkrast är att dra upp plantor inomhus eller i drivbänk. Så ca. 3 cm djupt i krukor med 2–4 frön i varje, ca. 4 veckor innan beräknad utplantering. Håll ca 23–25 grader tills fröna grott. Spara 1–2 plantor och låt dem stå ganska varmt, ljust och luftigt. Avhärda dem successivt och plantera ut när jorden blivit varm och risken för nattfrost är helt förbi. Squash har känsliga rötter, så var försiktig vid planteringen.

Avstånd

Pumpan är rankande och kan bli mycket storväxt, så ge den ordentligt utrymme.

Skörd

Skörda innan frosten skadar frukterna. Pumpan kan lagras i flera månader utan samma värmebehandling som vintersquash. (Med undantag av maxima-pumpor). Den används till allt ifrån soppor och grytor till pajer, desserter, marmelad och inläggningar.

Frö

1g är 2–10 frön beroende på sort. I en portion är det frön till 5–10 plantor.

Mer information

Pumpan är en kraftig, slingrande växt som botaniskt klassas till samma art som sommarsquash, men den har ett hårdare skal och kan förvaras betydligt längre. Några enstaka sorter klassificeras som C. maxima (vintersquash).

Frukterna är oftast blekgula till orange och kan bli mycket stora. Rekorden på frukter på flera hundra kilo är många. Här i Norden har vi dock traditionellt mest odlat de avlånga ljusgula formerna. Numera är de så kallade halloween-pumporna de vanligaste. Pumpan är inte fullt lika värmekrävande som squash eller gurka, men odlas på samma sätt. 

Squash och pumpa, som båda tillhör gurkfamiljen Cucurbitaceae, är ettåriga slingerväxter från Mellanamerika. Deras ursprung är höljt i dunkel och någon vildväxande släkting som kan vara förfader har inte hittats. Dessutom har de olika arterna och sorterna utvecklats till synes oberoende av varann i olika områden och kulturer.
 
Den tidigaste squashen var liten och bitter och det var troligen bara de protein- och mineralrika fröna som användes. Men redan för 9 000 år sedan odlades squash och pumpa som påminner om de vi har idag. De har alltsedan dess haft stor betydelse som basföda hos urbefolkningarna i syd-, mellan- och nordamerika, tillsammans med bönor och majs. Då européerna kom till Amerika, förvånades de över i vilken mängd och den mångfald squashen fanns. Från små, söta och saftiga till hårda, torra bjässar som bakades hela i glöden.
 
I Europa mottogs den amerikanska squashen med svalt intresse. Den "pumpa" som alltsedan Babylons hängande trädgårdar, via Romarriket, odlades i Europa under Medeltiden, var med all säkerhet av släktet Lagenaria (kalebass). Det var inte förrän på 1800-talet som squashen fick status som värdig människoföda. Men det fanns ett undantag: italienarna, som fastnade för de snabbväxande och milda squashvarianterna, hade för 300 år sedan fått fram sin Zucchini. Men det var via USA som den i större omfattning kom till det övriga Europa kring förra sekelskiftet, tillsammans med ett stort antal andra sorter för både sommar- och vinterbruk. Men ett stort frågetecken i squashens historia är deras väl dokumenterade odling och användning i östra Asien, långt före vår tideräknings början. Hur kom de dit? Varifrån? Eller började de odlas där?
 
Vid fröodling kan C. pepo (sommarsquash och pumpa) inte korsa sig med C. maxima och C. moschata (vintersquash för varmare klimat). C. maxima (vår vanliga vintersquash) kan i sällsynta fall blanda sig med C. moschata, men inte med C. pepo.

Läs mer om hur du fröodlar pumpa här.