December 2019

Bästa odlare,

 

För 38 år sedan startade vi en liten fröfirma på berget ovanför Runån i Ångermanland, på gränsen till Jämtland. Redan från början har vi haft en speciell vurm för traditionella sorter, så kallade kulturarvssorter. Inte bara för att de har uppskattats under lång tid, utan också för att många äldre sorter visat sig ha mer smak, bättre motståndskraft mot sjukdomar och rimligare krav på näring. Det har blivit lite av vårt signum att försöka bevara och erbjuda frön av sorter som har försvunnit i den moderna fröhandeln, som numera har ett alltmer likartat sortiment, styrt av globala utsädesproducenter.Det har inneburit att vi själva producerar fröer av flera traditionella sorter för att förhindra att de försvinner för alltid.

 

Under alla år har jordbruksmyndigheterna motarbetat oss med allt striktare regler om vad som får finnas på den svenska och europeiska marknaden. Kontroll är viktigare än mångfald. Myndighetena har inte visat någon förståelse eller uppmuntran alls för att bevara allas vårt fröarv. Inträdet i EU innebar ännu hårdare restriktioner med krav på att allt utsäde måste vara registrerat i den officiella sortlistan. En komplicerad och kostsam process, möjlig enbart för stora fröproducenter. Ett litet undantag infördes för åtta år sedan, efter omfattande protester, med en så kallad amatörsortlista (”varieties of conservation varieties developed for growing under particular conditions”), där vem som helst, mot en viss kostnad, kan registrera en sort utan att ha några äganderättigheter till den. Samtidigt upprättades en bevarandesortlista ämnad endast för lokala och regionala sorter, som enbart får förekomma i regionen där de odlas. Dessa två listor, som öppnade för en rikare mångfald av sorter, hänger löst idag efter att EU-kommissionen i sitt senaste förslag till nya direktiv för fröhandeln ville begränsa eller ta bort dem. Allt för att gynna de företag som vill ha kontroll över allt utsäde – den som äger utsädet styr världen.

 

Som tur är fick inte kommissionengehör. Både jordbruksutskotten och parlamentet i EU sade stopp och belägg, det här går för långt. Förslaget måste omarbetas och nu väntar hela frömarknaden på vad kommissionen kommer att presentera. De värsta följderna av förslaget, med utslagning av många mindre fröproducenter i Europa, kommer förhoppningsvis att mildras. Men målet för kommissionens arbete är tydligt: skydda och berika de redan mäktiga.

 

Mer än 70 procent av allt utsäde ägs idag av fem globala företag i kemi-, utsädes-, läkemedels- och oljebranschen och inte sällan samarbetar regeringar och jordbruksmyndigheter i många länder intimt med dessa företag. I flera länder har många lokala, äldre sorter förbjudits till förmån för de multinationella utsädesföretagens nya hybrider och GMO-sorter. Dessa nya patenterade sorter är anpassade till ständigt ökande konstgödselgivor och användning av kemiska bekämpningsmedel, som tillhandahålls av utsädesföretagen. Många bönder, i framför allt så kallade utvecklingsländer, har dukat under i kampen för överlevnad då de skuldsatt sig djupt när de tvingats köpa nya fröer, bekämpningsmedel och ny konstgödsel varje år.

 

Allt är dock inte nattsvart för vår framtida odling och försörjning. Över hela världen ökar protesterna mot de ofta hänsynslösa agribusiness-företagen, som i sin jakt på större utdelning offrar fruktbarheten i vår matjord. Många organisationer runt om i världen kämpar idag för att bevara den biologiska mångfalden och för rättigheten att få odla de sorter som generationer har förlitat sig på. På internet finns det åtskilliga projekt världen över som arbetar för ett friare frö. I länder som Indien, Malaysia, Moçambique, USA och Australienpågår ständiga processer och protester kring rätten till ägande av naturliga resurser. Det håller inte längre att överlåta till några få multinationella företag och kontrollbyråkrater att bestämma över vad vi ska odla. Låt oss odlaresjälva få bestämma. Vi är de bästa att avgöra vad som är odlingsvärt eller inte.

 

Vi på Runåbergs har i alla år arbetat för biologisk mångfald och ett hållbart bruk av de resurser vi har till buds. Klimathot och utplåning av arter fortsätter i oförminskad takt och våra politiker verkar oförmögna att verkligen förändra något. Kanske är det först när det kommer till deras egen dörr som vi kan vänta oss nödvändiga drastiska åtgärder.

Men mycket har även förbättrats de senaste åren. Medvetenheten om vårt beroende av jorden och alla dess organismer, stora som små, har ökat betydligt. För tio år sedan fanns knappast några ekologiska grönsaker i affären, till exempel. Nu, med omtanke om vår egen hälsa, går det att hitta allt vi behöver odlat utan gifter och syntetiska tillsatser. Med mångas hjälp kanske vi klarar oss ur denna grottekvarn.
 

Jan. 2016

Bäste odlare och vän,

I slutet av 2015 fick vi äntligen ett nytt klimatavtal i Paris. Nästan alla jordens länder skrev på och det firades med pompa och ståt. Alla har insett allvaret att något måste göras och göras snabbt. Men tyvärr finns inga bindande formuleringar med i avtalet. Utan snarare förhoppningar om att alla ska försöka ta sitt ansvar och göra sitt bästa. Alla vet att det går åt pipan för en stor del av jordens befolkning om vi inte lyckas stoppa och vända utveckligen. Framför oss väntar en allt mer förgiftad miljö med katastrofala följder för allt liv.
Att avtalsmakarna i Paris koncentrerade sig på utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och glömde (undvek) så gott som totalt bort en av de viktigaste påverkarna i vår miljö, vår livsmedelsproduktion, är förvånande. Jordbruket är en av de största förbrukarna av både fossil och annan energi. I dagsläget går det åt betydligt mer energi att framställa vår föda, än vad den ger. Trots att allt bygger på gratis solenergi genom fotosyntesen.
Vårt moderna sätt att bruka jorden, med nakna jordar, syntetisk gödsel och giftiga bekämpningsmedel, läcker enorma mängder koldioxid till atmosfären. Långt mycket mer än vad hela transportsektorn gör, enligt vissa bedömare.
Vår matjord. Detta tunna, tunna skikt ytterst på vårt klot, mår inte bra i stora delar av världen. Sedan bruket av syntetiska gödsel- och bekämpningsmedel kom i allmänt ökande bruk sedan mitten av 1950-talet, har våra jordar blivit mer och mer utarmade. Vi förlorar enorma arealer årligen genom erosion av vind och vatten, förgiftning och överbetning.
För att behålla vår jord fruktbar för kommande generationer och återställa skadad åkermark, måste vi ändra vårt konventionella sätt att bruka jorden. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att, som vi gör nu, årligen ösa ut milliontals ton syntetiskt framställd näring, tillsammans med allt mer sofistikerade gifter för att döda allt levande vi uppfattar som störande, är en ohållbar väg att fortsätta.
I FN´s regi hölls ett symposium med över 400 jordbruksexperter från olika delar av världen, för att diskutera framtidens bruk av vår åkermark. De var alla rörande eniga om att den enda hållbara vägen för att behålla fruktbarheten var ett uteslutande organiskt/ekologiskt synsätt i vårt brukande av jorden.
Att matjorden är en levande organism med, för oss, oöverskådligt invecklade processer blir mer och mer tydligt med modern forskning. Samspelet mellan växters rötter, som delar med sig av kolbaserad energi, tillverkad genom fotosyntes och luftens koldioxid, till myriader av bakterier och andra mikroorganismer, olika svamparter, bl.a. mykorrhiza som står för nätverket i jorden, och som får näring och vatten i utbyte, är mycket invecklat. Vi har bara börjat förstå vilken stor betydelse detta samspel under våra fötter har.
Två processer i jorden är speciellt viktiga. Den nedbrytande, kataboliska, som med hjälp av ett stort antal organismer, från maskar till bakterier, sönderdelar framför allt olika kolföreningar och frigör näringsämnen, men släpper iväg ansenliga mängder koldioxid till atmosfären. Visst är det bra att tillföra jorden organiskt nedbrytbart material i form av skörderester och gröngödsel. Men det måste balanseras av den anaboliska, uppbyggande processen som använder denna koldioxid till att bygga nya kolföreningar istället för att låta nedbrytningen ytterligare spä på vår koldioxidmättade luft. För att gynna denna bör vi så långt möjligt alltid ha marken täckt med en varierande växtlighet. Ju fler arter, desto bättre. Aldrig låta jorden ligga bar längre än någon månad. Trappa ner, för att slutligen helt överge konstgödseln. Stoppa användningen av gifter mot insekter, svamp och ogräs. Gifter som gör precis vad de ska göra, döda. Det tar tid att genomföra. Men tid är det enda vi har och omställningen är nödvändig.
I naturmark med en mångfald olika växter byggs ständigt ny humus upp av dessa nedbrytningsprodukter. Humus som tillsammans med aggregatbildningen är livsnödvändiga för matjordens fortlevnad. Aggregaten, som är en blandning av jordens mineraler och organiska substanser, bildar små klumpar som interagerar med växternas rötter och håller jorden porös så att luft och vatten kan cirkulera. Dessa två viktiga processer skadas allvarligt av vårt s.k. moderna sätt att bruka jorden.
Tyvärr finns det idag mycket starka och inflytelserika krafter som gör allt för att motverka utveckligen mot ett mera hållbart, organiskt jordbruk. Ofattbara summor står på spel för konstgödsel-, bekämpningsmedels- och bioteknikindustrin. Att vår hälsa försämras av näringsfattiga livsmedel med diverse giftiga rester, verkar inte spela någon roll för agrokemin. Tvärtom. Deras intressen i läkemedelsindustrin ökar istället deras vinster. Att genmodifierad mat sprids över världen, med tvivelaktiga fördelar och många risker, är ytterligare en riktig guldkalv för de globala livsmedelsföretagen. Än så länge.
Här i Sverige, liksom i många andra länder, pågår en debatt på tidningarnas debattsidor om vilka odlingsformer som är bäst. Vi hotas av dignitärer inom den akademiska jordbruksvärlden, som tagit på sig den allvetande kunskapens mantel, och med hjälp av sin statistik, att miljökatastrofer och svält kommer att drabba oss om vi skulle utveckla jordbruket i en ekologisk riktning. Att dessa kunniga och inflytelserika män inte vill lyssna till modern mikrobiologisk forskning eller ta del av de många lyckade försök som nu görs med integrerade grödor, är oroväckande. Att erkänna att man under en stor del av sitt yrkesverksamma liv arbetat under fel premisser, är inte lätt. I synnerhet inte om en stor del av den forskning man bedriver är beroende av stöd från kemiindustrin.
Vi kan framöver vänta oss allt tuffare tag från agroindustrin i takt med att intresset för ekologiskt odlad mat ökar. Både inom utsäde och livsmedelsproduktion kommer begränsningar med EU:s goda minne att genomföras.
Som tur är växer motståndet mot en total dominans av våra livsmedel på många olika fronter. Tack vare internet går inte informationen att stoppa. Det är bara vi konsumenter och odlare som kan förändra allt till det bättre för kommande släkten.

Jan. 2015

Debatten kring ekologisk odling kontra konventionell har gått het under hösten och vintern, sedan professurer vid Ulltuna försökt dödförklara ekologisk odling. Och angreppen har fortsatt. Senast var det kycklingodlare på västkusten som bannar Göteborg för att de bara vill servera ekologiskt kött i skolor och på hem.
Odlingen utan konstgjord gödsel, gifter mot insekter, ogräs och svamp, antibiotika och andra läkemedel, GMO-soja och majs till djuren etc., är helt förkastlig. Vi kommer snabbt att svälta ihjäl, alla av oss.
Vilken villfarelse många mäktiga män lever i.
Vi har levt med ekologisk odling i många tusen år och den förbättras ständigt. Att helhjärtat satsa på den är enligt FN's samlade jordbrukspanel, den enda vägen att gå vidare. Att några decenniers hejdlösa kemiexpriment ska rädda oss för framtiden är det ingen som allvarligt tror på. Men så länge det ger klirr i kassan, lär det fortsätta tills det mesta är kontaminerat över gränsvärdena.

Agrokemin. Ett luddigt uttryck, men lättförståligt, har nyligen vunnit flera strider i EU. Det s.k konventionella jordbruket med sitt omättliga behov av syntetiska gödselmedel, manipulerat utsäde och gifter för att döda insekter, ogräs och svamp etc., har efter många års tuff lobbing i Bryssel, fått igenom en stor del av sina önskemål.
Sedan i början av dec. 2014 är det nu tillåtet att odla GMO-grödor inom hela EU. Enskilda stater kan, om de absolut vill, förbjuda användningen inom sina gränser. Men det håller inte i längden. GMO-utsäde kommer ändå vara möjligt att få tag på. Gränserna är ju öppna inom vårt EU. Dessutom. Om vi vill eller inte så kommer hyllorna i våra butiker att erbjuda genmodifierade livsmedel mycket snart. Hur och om det ska skrivas på förpackningen är inte klart än. (Det borde stå, som på tobakspaketen: Du äter det här på egen risk. GMO-mat leder till för tidig död. Allergier och näringsbrist drabbar ofta GMO-ätare. Osv.)

Ekologisk produktion drabbas nu också av striktare regler då det gäller utsäde och gödsel. Nyligen kom ett förslag från EU-kommissionen som ytterligare försvårar för den ekologiska odlingen. Fler och fler över hela Europa vill ha mer ekologiskt odlade livsmedel. Odlingsarealerna ökar och många stater uppmuntrar dessutom odlingen med förhoppningen att inom något årtionde kraftigt utöka arealen.
I agrokemins ögon måste den här utvecklingen stoppas. Efterfrågan på deras produkter minskar och det står ofattbara globala värden på spel. Utvecklingen för framtiden är klart mindre lönsam, så alla medel måste till för att stävja eko-odlingen. Agrokemin behärskar redan det mesta av värdens utsäde och odling, men låter sig inte nöjas förrän total kontroll råder.
Kommissionens förslag och direktiv inom odlingen bygger uteslutande på de åsikter som jordbruksexperterna knutna till kommissionen för fram. Dessa experter är nästan alla knutna till agrokemins förgreningar inom företag och forskning. Att få med sig kommissionen, experter inom forskning och utbildning och alla EU's stater (ännu har ingen utnyttjat det nationella vetot mot GMO), måste upplevas som segrar för det energislukande industrijordbruket.
Debatten kring ekologisk odling kontra konventionell har gått het under hösten och vintern, sedan professurer vid Ulltuna försökt dödförklara ekologisk odling. Och angreppen har fortsatt. Senast var det kycklingodlare på västkusten som bannar Göteborg för att de bara vill servera ekologiskt kött i skolor och hem.
Odlingen utan konstgjord gödsel, gifter mot insekter, ogräs och svamp, antibiotika och andra läkemedel, GMO-soja och majs till djuren etc., är helt förkastlig. Vi kommer snabbt att svälta ihjäl, alla av oss.
Vilken villfarelse mäktiga män lever i.

Att tro att det konventionella jordbruket, med dess ödesdigra konsekvenser för den globala miljön, är den rätta vägen att gå för mänskligheten, tyder på allvarliga brister i synen på livet och samspelet på vår planet. Ska den fruktbara åkerjorden bevaras och kunna försörja många generationer framöver, haven och sjöarna förbli friska och luften gå att andas, måste vi omedelbart sluta att årligen ösa ut miljontals ton gift över våra odlingar, förgifta våra husdjur med mediciner och GMO-soja och förbruka ändliga resurser vid framställandet av framför allt konstgödsel.
Under de årtionden vi pumpat ut gift över markerna, med försämrad miljö som följd och åtskilliga larmrapporter, så har utdelningen på agroaktierna bara ökat.
Varje klok mänska med möjligheten att sätta utvecklingen i ett sunt perspektiv, ser att den här utvecklingen leder (på grov svenska): Käpprätt åt helvete !

För att få bättre kontroll över fröhandeln, kom kommissionen med ett nytt förslag våren 2014, ämnat att bli ett direktiv för alla EU-stater. Med striktare kontroller över produktion av utsäde och fröhandel. Bl. a. med instiftandet av en ny myndighet med uppgift att övervaka och snabbt kunna lagföra överträdare. En fröpolis.
Ytterligare ett steg mot total dominans av några få globala agroföretag.
Lyckligtvis bromsades förslaget för tillfället efter protester från  EU's Jordbruksutskott och flera odlargrupper och delar av parlamentet. Kommissionen fick bakläxa och skall komma med ett omarbetat förslag.

dec. 2014

Den 4:e december, nu innan jul 2014, godkände EU officiellt att GMO-grödor får odlas varhelst vi vill inom våra EU-murar. Genmodifierade livsmedel kommer snart att komma från Spanien; Ungern, Italien etc., där regeringarna är positiva till de nya grödorna. De nya direktiven medger dock en liten eftergift. De länder som absolut vägrar att tillåta de nya modifierade grödorna, kan begära undantag. Än så länge. Allt enligt Dagens Eko. En kort notis bara och inget i någon tidning heller vad vi vet. Helt tyst. Vi som är så intresserade av mat och vad vi stoppar i oss. Det borde gett helsidor i de flesta tidningar och nyheter. Det berör hela vår existens i grunden om vi alltmer övergår till näringsfattig genmodifierad mat.

EU har stått emot GMO-lobbyn i många år. Övertygade om att de har folkets stöd i större delen av Europa. Men den gick inte att stoppa. Den agri-industriella dominansen breder ut sig än mer. Och snart har de främmande generna spridit sig över stora delar av vår intensivodlade lilla kontinent. Det är uppenbart för var och en som vill surfa på nätet och veta mer, snabbt inser att genmodifiering absolut inte är en sund väg för oss att gå. Men under tiden tjänas det massor av dollars på Round-Up, modifierade, eller som det hette när det först blev känt, manipulerade, fröer, på syntetisk gödsel och gifter mot insekter och svamp.

Rapporter från runt om i världen visar tydligt att dessa nya grödor är hälsofarliga och skapar så mycket problem. Både för djur och människor. Att den utlovade ekonomin uteblir efter några år är ännu en orsak till att de borde bannlysas i all odling. Visst bländas vi av löften om frosttålig potatis (med fiskgener) eller vete som innehåller mer protein än normalt etc. Bekymret är bara att det inte håller vad det lovar. Tvärtom har det visat sig att skördarna lider brist på flera näringsämnen p.g.a. det frekventa användandet av glyfosfaten Round-Up, som blockerar upptaget av näring, och är direkt olämpliga som föda för någon.

Våren 2014. Senaste nytt. Det nya förslaget till växtförordning från Kommissionen fick bakläxa av EU:s jordbruksutskott den 12:e februari. Med rösterna 37 mot 2 skickades förslaget tillbaka för omarbetning. Ett nytt förslag kommer inte att presenteras förrän efter EU-valet den 25:e maj.

Namninsamling för att uppmärksamma och protestera mot EU-kommissionens förslag till växtförordning, som ska behandlas i EU-parlamentet.

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8361

Om du vill påverka våra svenska parlamentariker direkt, hittar du dem på:

http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/search.html?country=SE

I fjol, i maj 2013, lade Kommissionen fram ett nytt förslag till ett fördrag som skulle samordna alla de olika direktiv som finns för frö-och planthandeln, även innefattande prydnadsväxter. Gemensamt för alla länder inom EU. Förslaget innebär bl.a. ytterligare kontroll, skärpning av registreringskravet, bildandet av en ny myndighet inom EU med uppgift att snabbt kunna lagföra alla överträdelser (frö-och plantpolis), inga möjligheter till nationella anpassningar och ge större möjlighet att ta patent på levande material, vilket på pappret är förbjudet inom EU idag. Protesterna mot förslaget, som endast gynnar den multinationella fröindustrin, har varit omfattande runt om i Europa. Dock inte i Sverige. De ledde till att Kommissionen i sista stund införde möjligheter för s.k. nischversamhter att kunna existera inom det nya fördraget. En viss, liten handel med frö och plantor som inte finns registrerade på den officiella EU-listan, kunde tillåtas. Men nu, då förslaget till det nya fördraget omarbetas igen inför beslut i EU-parlamentet och sedan ministerrådet, hotas även dessa små nischer att tas bort.

Det kommer att bli svårt att vara en liten fröhandlare med ett annorlunda sortiment om förslaget antas. Riofördraget vi alla skrev på för att bevara mångfalden, får stå tillbaka för den globala fröhandelns vinstintressen. Vi tror fortfarande att odlaren själv är den bäste att avgöra om en sort är bra eller inte.

Vill du läsa mer om hotade fröer och vad som ska beslutas i EU-parlamentet. Sidan är på svenska. http://www.seed-sovereignty.org/SV/

Lite ljus i mörkret.

En av EU:s så kallade generaladvokater vid EU-domstolen, Juliane Kokott, kom 19 januari 2012 med ett för den odlade frömångfalden positivt besked. Hon konstaterade i ett så kallat förhandsavgörande att delar av EU-direktivet 2002/55/EG (att man inte får marknadsföra icke registrerade frösorter) strider mot vissa grundläggande EU-lagar. Förhandsavgörandet har beteckningen "Mål C-59/11" och kan läsas på EUR-lex och InfoCuria, även om det i skrivande stund ännu inte är översatt till alla språk. För mig som förstår franska går det dock att traggla sig igenom, även om det hade varit lättare med engelska.
 
La France Agricole har en artikel om det hela som även beskriver bakgrunden. Den lilla franska fröfirman Kokopelli stämdes av den stora franska fröfirman Graines Baumaux för brott mot EU:s utsädesdirektiv för köksväxter. Graines Baumaux krävde 10000 euro i skadestånd. Domstolen i Nancy dömde 2005 Kokopelli för att de sålde fröer av flera hundra olika köksväxtsorter som inte fanns med på EU:s sortlista.
 
Kokopelli överklagade till appellationsdomstolen i Nancy, som i sin tur skickade frågan vidare till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Appellationsdomstolens fråga till EU-domstolen var om "begränsningarna i produktion och försäljning av fröer och plantor av gamla sorter" är i överensstämmelse med vissa grundläggande principer för EU.
 
Generaladvokaten Juliane Kokott kom nu 19 januari alltså med beskedet att direktivet 2002/55/EG om försäljning av grönsaksfröer som inte finns med i EU:s officiella sortlista "är ogiltigt i det att det bryter mot unionens lagar" i "proportionalitetsprincipen" och "fritt företagande enligt artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna" och "rörelsefrihet för varor enligt artikel 34 av EU-fördraget" och "principen om likabehandling enligt artikel 20 i fördraget".
 
Generaladvokaten säger vidare att "förbudet mot försäljning av otillåtna frösorter är oproportionerligt gentemot målen i den europeiska lagstiftningen". Enligt henne "skulle målen kunna uppnås genom mindre begränsande föreskrifter". Exempelvis skulle en möjlig väg vara att ha ett krav på tydlig märkning för att säkerställa information och skydd för konsumenten när frösorten inte uppfyller kraven för EU:s sortlista.
 
Kokott säger att förbudet mot försäljning av fröer som inte är med på sortlistan har "vissa fördelar" och framförallt "säkerställer en tillfredsställande produktivitet inom jordbruket" och "har som mål att skydda slutkonsumenten av matvaror från hälsoproblem" och mot "förfalskningar och lurendrejeri". Emellertid påpekar hon att förbudet har "allvarliga olägenheter" vad gäller näringsfrihet, konsumenter av jordbruksprodukter samt biologisk mångfald inom jordbruket. Hon föreslår därför att EU-domstolen i sitt kommande beslut fastslår att detta förbud är ogiltigt.
 
Motståndet från fröjättarna är dock inte slut - den franska fröproducentföreningen protesterar och försöker tolka generaladvokatens uttalande så gynnsamt som möjligt för sig själva. Franska nätverket för jordbruksfröer ser dock utslaget som en "glimt av hopp" för ovanliga frösorter.
 
Även jag ser detta utslag som hoppfullt. EU och Jordbruksverket ser alltså ut att tvingas luckra upp sina föreskrifter för fröförsäljning och de små fröfirmorna kan förhoppningsvis få det lättare.

/hämtat från Flute-tankar: Viktigt EU-avgörande för frömångfalden.
flutetankar.blogspot.com/

Ännu lite mera ljus:

European Parliament votes against patents on plants and animals

Resolution calls for stop to patents on conventional breeding

Brussels 10.05.2012. Today, the European Parliament adopted a resolution calling for the European Patent Office to stop granting patents on the conventional breeding of plants and animals. The resolution was jointly tabled by Members of Parliament from several parties and was adopted with a large majority. The vote follows the demands of some national parliaments, such as the German Bundestag, to put a stop to patents on plant and animal breeding.


For more details go to website::

http://no-patents-on-seeds.org/en/information/news/european-parliament-votes-against-patents-plants-and-animals

EU:s sortlistor för köksväxtfröer

Nu, efter den 1:e januari 2011, finns det tre olika sortlistor vi fröhandlare måste följa om vi vill sälja frö lagligt. Och de gäller över hela EU.

1. Den stora officiella sortlistan där utsädesföretagen registrerar sina kommersiella sorter för mestadels yrkesodlingen. Att få in en sort på den här listan tar minst två-tre år av kontrollodling och kostar en hel del. Efter det har du en årlig avgift för att få behålla din sort där. I 25 år. Därefter kan en ny registrering göras om för ytterligare 25 år. Du har växtförädlarrätt på sorten och ingen annan får odla och sälja frön av den.
.
2. Den nygamla bevarandesortlistan. Sorter som odlats i Sverige innan 1950 kan kvala in här. På lantbrukssidan finns det åtskilliga äldre, mer eller mindre lokala sädesorter och varianter. Men på grönsakssidan är det mycket magert. Tanken är att mindre yrkesodlare ska kunna odla och sälja sin skörd som en bevarandesort.
Men de får endast odlas inom Sveriges gränser och på mycket begränsad areal, för att inte ta några märkbara marknadsandelar. En lovande bevarandesort från våra grannländer får alltså inte odlas för försäljning inom Sveriges gränser.

3. Amatörsortlista. Amatörsort, som det hädanefter måste stå tryckt på varje fröpåse, kan registreras mot en avgift på EU:s officiella amatörsortlista. Viss dokumentation krävs. Alla kan registrera en sort, men har inga äganderättigheter till den. Och den får endast säljas portionspåsar och mindre viktförpackningar.

Sorter som är registrerade i ett annat land utanför EU, kan inte godkännas för försäljning om de inte registreras inom EU också. Det är bara sortägaren som kan ansöka om ett godkännande av sorten som amatörsort och lägga fram dokumentation och betala avgiften. Vilket knappast är intressant bara för att få sälja några hekto eller kilo frö till Skandinavien. Så de får inte odlas innanför EU:s murar.
Mängder av sorter från samma klimatzon som vår är nu utestängda, trots att de växer alldeles utmärkt här. Både nu och för överskådlig framtid i ett växlande klimat.

En liten strimma av hopp finns dock i aktuell kommentar inifrån EU.  Förbjudna sorter. Viktigt EU.2012docx.pdf

KNIVEN PÅ STRUPEN

En 12-minuters artikel om vad vi får odla i trädgårdar och på åkrar framöver.

Utvalda kommentarer och åsikter.
el. Nu får det va nog. Nån måtta får det va.                Nov. dec. 2011

Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu ( sedan aug. 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av vacklande ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.

Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.


Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt. Med ekonomiska åtgärder kan verket allvarligt skadeskjuta vilken fröfirma som helst.


Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?

Frökvaliten är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras nu och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.


Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.


Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med Kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben. Nu ska vi fröfirmor försörja en ständigt dyrare kontrollapparat, som inte är till för att göra livet roligare för oss, precis.

Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan"¦där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.

Att registrera sorterna i EU tar tid och kostar för mycket för att försvara några kilon till Skandinavien. De förblir förbjudna.


De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. "™"™Det här är ju värre än narkotika"™"™. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.

Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.

Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.


Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden, kommer inte att vara nådig.

Vem tjänar denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.

Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.


Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.


De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på f.n. 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.

Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn. Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.


Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister, på anmodan av Kommissionen,  kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.

Det är allt en konstig värld vi lever i.

Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?

För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade Kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på Tillsynet hos SJV.


Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt. Och hänsynslöst slakta vår genetiska mångfald.


Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta bestående sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.

Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?


Med hopp om en ljusare framtid.


Johnny/Runåbergs fröer


PS. Vill du har mer synpunkter och siffror, se då Leif Lindbloms artikel "™Svensk fröhandel i strypgrepp"™. DS

Svensk fröhandel i strypgrepp.pdf

Alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandlarnas bästa.

Stickprov.
Tillsynet borde köpa fröer som vilken kund som helst och testa grobarheten och odla utvalda arter eller sorter för att bekräfta sortäktheten. Resultaten är offentliga.

De företag som slarvar med frökvaliten blir uppmärksammade och om de inte bättrar sig vill ingen köpa frö av dem längre.

Men kravet på sista förbrukningsdag på fröpåsarna borde tas bort. Det är helt vilseledande och visar inte alls hur länge fröet är grobart. Vissa arter tappar sin grobarhet efter ett år eller två, medan andra kan hålla i årtionden. Ändå ska det stämplas bäst före två år framåt. Det hela är en eftergift till förpackningsindustrin som packar stora mängder frö.

Istället borde grobarhet och årtal finnas på varje fröförpackning.


Småförpackningar.
Kontrollen av fröer som endast säljs i småförpackningar, främst till fritidsodlare, bör undantas från de strikta reglerna som gäller för frö till yrkesodlingen. Både vad det gäller kravet på registrering i någon av EU:s sortlistor, den stora officiella och de mycket mindre amatör- och bevarandesortlistorna, eller vad gäller införsel/importanmälan och dyrbar kontroll av den. Kontrollavgifterna överstiger många gånger värdet på fröpartiet!!!!

För konsumenternas valfrihet måste också dessa udda fröer få finnas. Dom skadar ingen, gläder många och utgör en minimal bråkdel av utsädesmarknaden.

Småförpackningar är enligt EU-direktiven t.ex max. 500 gram morotsfrö i en påse, 100 g sallat eller 5 kg bönor för sorter som är godkända på den officiella sortlistan. För s.k. amatör- och bevarandesorter gäller för morot 25 g, sallat 5-25 g beroende på art och böna 250g.


Ekonomi.
Egentligen är ju det enda vettiga att de som får nytta av tjänsten, också betalar för den. Alltså konsumenterna. Och de som är tillsatta att tjäna dem, förväntas göra sitt yttersta för att infria förväntningarna. Bevara mångfalden och verka för ett hållbart leverne.

Om nu skatter ska omvandlas till avgifter för att det låter så mycket bättre i mångas öron, då bör ev. avgifter för fröhandeln baseras på omsättningen i företaget. Inte på antalet kontroller. Detta är en extra skatt/avgift som i slutändan den omhuldade konsumenten får betala. Eller handla utomlands, där fröna är billigare.

Jordbruksverkets Tillsynsenhet för köksväxtfrö får se upp så att de inte sågar av den gren de själva sitter på.


Journaler.
Varje fröföretag håller koll på hur mycket som säljs. Vilka sorter, partier och mängder som köps in och hur många påsar som säljes. Och varje företag har sitt eget system för att göra detta så smidigt som möjligt.

Kravet på att journaler över varje frö ska föras enligt förordningarna för att kunna säkra spårbarheten, med alla de uppgifter som krävs, är helt orimliga och onödiga. Vem tjänar alla dessa mängder med listor från alla fröfirmor, om inte främst dom som jobbar med dem?

Åtminstone borde fröer som endast säljs i småförpackningar vara undantagna från den överdrivna journalföringen. De flesta fröer i dessa påtvingade journaler är ju redan sålda, sådda och skördade innan Tillsynet är klar med sin kontroll.

Visst dyker halvdåligt och dåligt frö upp ibland och kan få allvarliga konsekvenser för yrkesodlingen. Men skadan är redan skedd, det går inte att börja om odlingen. Vi är tvungna att vänta till nästa vår. Och då sår vi definitivt inget av det dåliga fröpartiet igen. Frö är färskvara och förändras ständigt.

Av självbevarelsedrift rensar fröfirmorna bort underkända partier. Och nytt frö flödar in.