Grönkål

Brassica oleracea var. sabellica, B. oleracea var. acephala, B. napus

Grönkålen är en omtyckt kålsort som troligen är en av de äldsta odlade köksväxterna i Norden. Med sitt höga vitamin- och mineralinnehåll är den en mycket bra råvara för höstens och vinterns middagar.

Red Russian, ekofrö

White Russian, ekofrö

Halvhög Krusig, ekofrö

Baltisk Röd, ekofrö

Westland Winter, ekofrö

Nero di Toscana, ekofrö

Rosco, ekofrö

Dazzling Blue, ekofrö

Grönkålsmix, ekofrö

Pentland Brig, ekofrö

Vates Dwarf Curled, ekofrö


Sådd

Så glest inomhus eller i drivbänk, ca 1 cm djupt, 4–6 veckor innan beräknad utplantering. Fröna vill ha god värme under groningen, gärna strax över 20°C. Efter uppkomsten ska de stå ljust, svalt och luftigt för att undvika att de blir gängliga och angrips av rothalsröta. Men inte under 14°C någon längre tid. Låga temperaturer ökar risken för stocklöpning betydligt.
Avhärda plantorna successivt innan utplanteringen, som sker när frostrisken är så gott som över. En lätt frostnatt tål de flesta kålslagen. Plantera ut småplantorna något djupare och packa till jorden. Det hindrar en del kålflugor att lägga sina ägg. Grönkål kan även sås direkt på friland, ca 1 cm djupt, från det att jorden blivit något uppvärmd till i slutet av juni.

Avstånd

Håll omkring 50 cm mellan plantorna och 50–60 cm mellan raderna.

Skörd

Grönkålen är vinterhärdig och smakar bäst efter några ordentliga frostnätter. Men den är god även innan frosten kommit. Bladen skördas efterhand under hela hösten och vintern. De går att torka i svag värme eller frysa efter förvällning.

Frö

1g innehåller 200–300 frön. En portion sår 5–10 meter på friland eller ger 75–150 plantor vid förkultivering. Till 100 m. vid direktsådd eller till 1000 plantor vid utplantering behövs ca. 10 g.

Mer information

Grönkålen har odlats mycket länge. I de Egyptiska pyramiderna har gjorts fynd som visar att grönkålen var högt värderad både som föda och till dekoration. Hos oss här i Norden är den troligen en av de äldsta odlade köksväxterna. Grönkål används oftast i pajer, soppor och grytor.

Grönkålen knyter sig inte till ett huvud och bladen är mer eller mindre krusiga. Vitamin- och mineralinnehållet är mycket högt och det gör grönkålen till viktig höst- och vintermat för både människor och djur. Den delas efter höjden upp i låga, halvhöga och höga sorter, som kan variera mellan 10 till 150 cm. 

Odla kålväxter

Kålväxterna tillhör de korsblommigas familj och har en spännande formrikedom. Men ursprunget anses ändå vara en enda art, en vildväxande bladkål (Brassica oleracea var. silvestris), som förekommer på syd- och västeuropas stränder. Dess närmaste nu odlade släkting är grönkålen.

Gemensamt för alla kålsorter är att de gärna vill växa i lite kraftigare, väldränerad jord med god tillgång på näring. De är därför tacksamma för god kompost, natur- och gröngödsel. Kålväxterna tycker om relativt hög fuktighet i både mark och luft och växer därför bäst på sensommaren och hösten. Finns det inga möjligheter att vattna under torrperioder, så är marktäckning med organiskt material ett bra sätt att hålla jorden fuktig och ogräsfri.

Det är viktigt att pH-värdet ligger ganska högt, för att minska risken för bland annat klumprotsjuka. Det är en förödande svampsjukdom som gynnas i blöta jordar med ett lågt pH-värde. Svampens sporer överlever i många år, så undvik att odla kålväxter och andra korsblommiga växter, till exempel rädisa och rättika, på samma plats oftare än vart 6:e år. Efter ett angrepp av klumprotsjukan måste man vänta minst 6 år innan kålväxter kan odlas igen. Gröngödsling och inblandning av organiskt material och kompost hjälper jorden att ta hand om svampsporerna under tiden.

Kålväxterna har många andra fiender som inte syns för blotta ögat. Det finns ett flertal svampar, bakterier och virus som mer eller mindre allvarligt skadar växterna. Val av rätt sort, växelbruk och osmittad jord i sålådor och drivbänkar är de bästa metoderna för att undkomma dessa osynliga hot. Att sprida ut kalk eller algomin innan sådd och att duscha med algextrakt eller fräkenspad över jord och småplantor, minskar och förhindrar ibland angreppen ytterligare. Bränn sjuka plantor, lägg dem inte i komposten.

Kål angrips också av flera insekter, främst kålflugans och kålfjärilens larver som äter på rötter och blad. Vissa år är också kålmalen ett gissel. Även jordloppor kan ställa till problem, i synnerhet på direktsådda kulturer. Den viktigaste åtgärden för att hålla angreppen under kontroll är att ge plantorna en så god start som möjligt, med en näringsrik och fuktig jord. Uttorkning försvagar växten och gynnar insekter och sjukdomar. Att hålla jorden ständigt fuktig med vattning minst en gång i veckan om det är torrväder, är ett bra sätt att göra det ogästvänligt för kålflugor och jordloppor. Duschning med nässelvatten och algextrakt stärker växten och motståndskraften, så att den lättare klarar av ett angrepp.

Även samodling med doftande kryddor, lökfamiljen, selleri, bondbönor, mangold, ringblommor och tagetes hjälper mot angripare. Tidig sådd av salladskål, majrova eller rädisa som fångstgröda bland kålkulturerna, lockar till sig flertalet kålflugor och kålmalar och kasseras efterhand. Även marktäckning med starkt luktande örter kring plantorna håller borta flugorna.

Pudring, upprepade gånger, med kalk, algomin, träaska, stenmjöl eller salt på fuktiga blad och runt rothalsen, avskys av fjärilar, flugor, larver och loppor. Likaså duschning med renfane-, malört-eller såpvatten. Vid allvarliga och envisa angrepp kan giftiga växtextrakt, som pyrethrum och rotenon, användas. I södra Sverige fungerar också ett bakteriepreparat, Bacillus thuringiensis, mot fjärilslarver.

Ett tråkigt och dyrt, men förhållandevis enkelt sätt att slippa angrepp från många insekter och även fyrfotadjur, är att täcka med fiberduk. Men finns det gott om övervintrande insektsägg i jorden har duken motsatt verkan. Fåglar och olika rovinsekter är utestängda och skadedjuren har dukat bord.

Trots alla dessa hot ger kålodling oftast ett stort utbyte av goda och näringsrika grödor. Och finns det inte klumprotsjuka eller andra jordbundna sjukdomar, är Brassica ett givmilt släkte.

Läs om hur du fröodlar grönkål här.