Morot
Daucus carota ssp.sativus
Moroten är en av våra mest populära grönsaker och det med all rätt. Den kan tillagas på en mängd olika sätt och lagras länge. Utöver den klassiska orange färgen finns flera andra dekorativa morotssorter, så som röda och vita.
Vi är ständigt på jakt efter en tidig morot av Amsterdam-typ och Amiva är kanske vad...
Mer info →
En läckert mörkviolett morot med ett kraftigt orange inre. Vi har genom åren testat...
Mer info →
Vita, otroligt välformade, släta, koniska rötter med nästan total avsaknad av grön...
Mer info →
En fransk gourmetmorot säger en del. Som ung är den helt klart delikat och även som...
Mer info →
Är en gammal, säker och tidig nantessort för friland och drivbänkar. Den växer bra...
Mer info →
En klassisk höstmorot med fast kött och utmärkt smak. Roten blir stor och kraftig,...
Mer info →
Välkänd, gammal höst- och vintermorot som alltjämt odlas i stor omfattning. Roten är...
Mer info →
London torg är en gammal trygg trotjänare bland höstmorötterna av Chantenay-typ med...
Mer info →
En mycket gammal sort från Frankrike med stora, tjocka, koniska rötter. Den är mörkt...
Mer info →
Den snabbaste moroten är en 11-13 cm lång, cylindrisk, spröd, kraftigt orange sort...
Mer info →
Av alla höstmorotsorter som finns är nog Rodelika en av de godaste. Den sägs vara den...
Mer info →
Snabb, klotrund, spröd och söt. Paris Market har varit odlad som namnsort sedan...
Mer info →
Det är en starkväxande och välfärgad höst- och vintermorot med något koniska...
Mer info →
Skiljer sig från alla andra morötter med sin kraftigt mörkt rosa färg. Inte bara på...
Mer info →Mer information
Moroten är en tvåårig växt och tillhör de flockblommiga växternas familj. Den är en mycket gammal kulturväxt, som från början kommer från Afganistan. Roten var då kraftigt violett och grenig, men mycket uppskattad, också i Europa. Det är först på 900-talet i Mindre Asien som en samlad, konisk rot uppträder. Den tog sig till Europa via det moriska Spanien på 1100-talet och sedan dess har européerna dominerat morotsutvecklingen.
Fram till 1500-talet var moroten violett, purpur, röd eller svart till färgen, men smakade lika bra som våra morötter idag. Då, genom en välsignad mutation, såg en blekgul morot för första gången dagens ljus i västra Europa. Hundra år senare hade holländarna fått fram den estetiska, oranga morot vi är vana vid. Och i snabb följd kom nu allt ifrån små, tidiga och saftiga morötter till jättestora, kraftiga lagringsrötter för både människor och djur. Det är dessa 1700-talsmorötter som är den direkta källan till alla de sorter vi har idag.
Odla morot
Moroten trivs bäst i en mullhaltig sandjord med ett balanserat Ph-värde. Men även på andra jordar kan man få mycket bra skörd, bara man väljer rätt sort. Den är storförbrukare av kalium, så om jorden behöver gödslas, ge den väl brunnen naturgödsel, kompost, träaska och stenmjöl. Men gödsla inte för kraftigt. Mycket kväve försämrar hållbarheten och kan medföra att rötterna spricker och att blasten blir stor på bekostnad av roten.Oftare än vart 4-5:e år bör man inte odla morötter på samma plats p.g.a. risken för rötsvampsmitta, insekts- och nematodangrepp. Morötterna angrips framför allt av morotsbladloppan och lusen, som orsakar krussjuka på bladen med små, oätliga rötter som följd och morotsflugans gulvita larver, som gör gångar i rötterna. Det är morotens tilltalande lukt som lockar och leder insekterna, så försök att sprida så lite doft som möjligt vid gallring och skörd.
För att öka motståndskraften gäller det att ge plantorna en så bra start som möjligt med en ljus och luftig växtplats och en god, balanserad, fuktighetshållande jord. Nässelvattning stärker växten ytterligare.
Samodling är ett sätt att försvåra för insekterna att hitta moroten och på samma gång öka trivseln för den. Svartrot, ärter, sallat, tomat, rädisa, rotpersilja, salvia och framför allt lökväxterna i närheten av morötterna kan förhindra eller dämpa angrepp. Men så inte dill intill morötterna. De är nära släkt, men gillar inte varandra.
Upprepad pudring med träaska, kalk, algomin eller stenmjöl gör det otrevligt för flugan att lägga sina ägg och för lössen att suga på bladen. Också färska sågspån, barr, ormbunks- eller renfaneblad, snus eller sot i raden kan hjälpa. Växtgifter, som pyrethrum och rotenon, kan användas vid kraftiga och envisa angrepp från loppan och lusen.
Fiberduk är ett effektivt sätt att förhindra insektsangrepp. Den måste då ligga på från sådden till efter morotsflugans sista äggläggning i juli-augusti. Men tyvärr får fiberduken morotsblasten att växa för kraftigt och gör klimatet fuktigt och lungt, medan moroten föredrar en luftig och torrare miljö. Så det är inte så konstigt att många tycker, att morot under duk inte smakar lika bra.
Ogräset blir lätt ett problem i morotsodlingen. Fröna tar lång tid på sig för att gro och ger ogräset ett stort försprång. Att bränna med en ganska kraftig gasollåga strax innan morötterna spirar, är mycket enkelt och effektivt. Eller så morötterna efter en välrensad gröda, som t.ex. lök. Under sommaren och hösten är kupningen, som man bör göra för att undvika missfärgning på nackarna, det bästa sättet att oskadliggöra ogräset. Men var försiktig. Morötterna är känsliga för skador och rubbas småplantan, får man greniga rötter.
Läs om hur du fröodlar morot här.
