Frakt från 18 kr

Vitkål

Brassica oleracea var capitata

Vitkålen är en trotjänare som genom tiderna varit en viktig basföda runt om i världen. Sommar- och höstkålen skördas efterhand, medan vinterkålen kan stå kvar längre för att sedan lagras.

Golden Acre, ekofrö

Holsteiner Platter, ekofrö

Dottenfelder Dauer, ekofrö

Marner Lagerweiss, ekofrö

Premiere, ekofrö


Sådd

Så glest inomhus eller i drivbänk, ca 1 cm djupt, 4–6 veckor innan beräknad utplantering. Fröna vill ha god värme under groningen, gärna strax över 20°C. Efter uppkomsten ska de stå ljust, svalt och luftigt för att undvika att de blir gängliga och angrips av rothalsröta. Men inte under 14°C någon längre tid. Låga temperaturer ökar risken för stocklöpning betydligt.
Avhärda plantorna successivt innan utplanteringen, som sker när frostrisken är så gott som över. En lätt frostnatt tål de flesta kålslagen. Plantera ut småplantorna något djupare och packa till jorden. Det hindrar en del kålflugor att lägga sina ägg. Många tidiga sorter går att så direkt på friland när jorden blivit uppvärmd. Låt inte sådden torka ut och se upp med jordlopporna.

Avstånd

Håll 5 cm inbördes avstånd vid plantuppdragningen. På friland behövs 35–60 cm mellan plantorna och 50–70 cm mellan raderna. Det kortare avståndet för mindre starkvuxna sorter och det längre för de kraftiga höst- och vintersorterna. För tät plantering ger lätt små och underutveckla- de huvud och för gles stora, lösa huvud med dålig hållbarhet.

Skörd

Sommar- och höstkål skördas efterhand. Får den stå för länge, spricker den snabbt. Man kan försena mognaden genom att ta ett stadigt tag om plantan och vrida den ett kvarts varv eller genom att hugga av en del rötter med en spade när huvudet är så gott som skördefärdigt.
Vinterkålen skördas relativt sent. Den tål flera minusgrader, men måste tina upp riktigt innan den skördas. Normalt skäres huvudet av med en vass kniv och några blad lämnas kvar som skydd. Att linda in huvudet i tidningspapper för att undvika direkt beröring med andra huvuden, förlänger lagringen. Ett annat sätt är att gräva upp hela plantan med roten. Putsa av jord och en del blad och hänga det i källaren med roten uppåt.
Behandla alltid kålhuvud varsamt. Minsta stöt kan leda till svampangrepp längre fram under lagringen och minska hållbarheten betydligt. Förvara vitkålen svalt (nära 0°C) och vid hög luftfuktighet, men ändå så luftigt som möjligt.

Frö

1g är 250–350 frön. En portion ger 50–100 bra plantor vid förkultivering. Till 1 000 plantor behövs ca 8g, vilket också räcker till att bredså minst kvadratmeter i bänk. Vid direktsådd på friland åtgår ca 4g till 100 sträckmeter.

Mer information

Det är osäkert var och när den första vitkålen såg dagens ljus. Att den var vanlig hos romarna, det vet vi. Det var självaste Julius Caesar som förde både den röda och den vita huvudkålen med sig på sina härjningståg i nordvästra Europa. Den spreds snabbt och vid slutet av 1500-talet finns det minst 15 olika sorter namngivna.

I synnerhet för den fattiga befolkningen har vitkål varit en mycket viktig föda. Möjligheten att förädla och förvara den som surkål har räddat många undan bristsjukdomar och svält. Surkålen kom troligen först till östra Europa med Djingis Khan. I Asien har man sedan urminnes tider använt syrning och inläggning som metoder för att spara olika grönsaker. Så påståendet att den Kinesiska muren byggdes med hjälp av surkål är nog inte överdrivet.

Huvudkålen indelas efter sin utvecklingstid i sommar-, höst- och vinterkål, men några tydliga gränser finns inte. Sorter som i södra Sverige betraktas som höstkål kan längre norrut användas som vinterkål. Den går utmärkt att odla i hela landet, bara man väljer en lämplig sort.

Odla kålväxter

Kålväxterna tillhör de korsblommigas familj och har en spännande formrikedom. Men ursprunget anses ändå vara en enda art, en vildväxande bladkål (Brassica oleracea var. silvestris), som förekommer på syd- och västeuropas stränder. Dess närmaste nu odlade släkting är grönkålen.


Gemensamt för alla kålsorter är att de gärna vill växa i lite kraftigare, väldränerad jord med god tillgång på näring. De är därför tacksamma för god kompost, natur- och gröngödsel. Kålväxterna tycker om relativt hög fuktighet i både mark och luft och växer därför bäst på sensommaren och hösten. Finns det inga möjligheter att vattna under torrperioder, så är marktäckning med organiskt material ett bra sätt att hålla jorden fuktig och ogräsfri.


Det är viktigt att pH-värdet ligger ganska högt, för att minska risken för bland annat klumprotsjuka. Det är en förödande svampsjukdom som gynnas i blöta jordar med ett lågt pH-värde. Svampens sporer överlever i många år, så undvik att odla kålväxter och andra korsblommiga växter, till exempel rädisa och rättika, på samma plats oftare än vart 6:e år. Efter ett angrepp av klumprotsjukan måste man vänta minst 6 år innan kålväxter kan odlas igen. Gröngödsling och inblandning av organiskt material och kompost hjälper jorden att ta hand om svampsporerna under tiden.


Kålväxterna har många andra fiender som inte syns för blotta ögat. Det finns ett flertal svampar, bakterier och virus som mer eller mindre allvarligt skadar växterna. Val av rätt sort, växelbruk och osmittad jord i sålådor och drivbänkar är de bästa metoderna för att undkomma dessa osynliga hot. Att sprida ut kalk eller algomin innan sådd och att duscha med algextrakt eller fräkenspad över jord och småplantor, minskar och förhindrar ibland angreppen ytterligare. Bränn sjuka plantor, lägg dem inte i komposten.


Kål angrips också av flera insekter, främst kålflugans och kålfjärilens larver som äter på rötter och blad. Vissa år är också kålmalen ett gissel. Även jordloppor kan ställa till problem, i synnerhet på direktsådda kulturer. Den viktigaste åtgärden för att hålla angreppen under kontroll är att ge plantorna en så god start som möjligt, med en näringsrik och fuktig jord. Uttorkning försvagar växten och gynnar insekter och sjukdomar. Att hålla jorden ständigt fuktig med vattning minst en gång i veckan om det är torrväder, är ett bra sätt att göra det ogästvänligt för kålflugor och jordloppor. Duschning med nässelvatten och algextrakt stärker växten och motståndskraften, så att den lättare klarar av ett angrepp.


Även samodling med doftande kryddor, lökfamiljen, selleri, bondbönor, mangold, ringblommor och tagetes hjälper mot angripare. Tidig sådd av salladskål, majrova eller rädisa som fångstgröda bland kålkulturerna, lockar till sig flertalet kålflugor och kålmalar och kasseras efterhand. Även marktäckning med starkt luktande örter kring plantorna håller borta flugorna.


Pudring, upprepade gånger, med kalk, algomin, träaska, stenmjöl eller salt på fuktiga blad och runt rothalsen, avskys av fjärilar, flugor, larver och loppor. Likaså duschning med renfane-, malört-eller såpvatten. Vid allvarliga och envisa angrepp kan giftiga växtextrakt, som pyrethrum och rotenon, användas. I södra Sverige fungerar också ett bakteriepreparat, Bacillus thuringiensis, mot fjärilslarver.


Ett tråkigt och dyrt, men förhållandevis enkelt sätt att slippa angrepp från många insekter och även fyrfotadjur, är att täcka med fiberduk. Men finns det gott om övervintrande insektsägg i jorden har duken motsatt verkan. Fåglar och olika rovinsekter är utestängda och skadedjuren har dukat bord.


Trots alla dessa hot ger kålodling oftast ett stort utbyte av goda och näringsrika grödor. Och finns det inte klumprotsjuka eller andra jordbundna sjukdomar, är Brassica ett givmilt släkte.

Läs om hur du fröodlar vitkål här.