Frakt från 15 kr

Rättika

     Raphanus sativus
Rättikan har troligen sitt ursprung i en spretig växt, Raphanus raphanistrum, som användes för sina kryddiga fröns skull i Mellanöstern. Den första arten av rättika som odlades i någon större omfattning för mer än 5000 år sedan, var oljerättikan, R. sativus var. oleifera.
Den runda och saftiga rättika vi är vana vid, finns avmålad i forntida egyptiska gravar. Den bars på guldfat som offergåva i de grekiska templen och användes av romarna bl.a. till att kasta på impopulära talare. De kunde bli mycket stora. Flera skrifter beskriver rötter på 40 till 50 kg. Man åt dem råa i sallader, smaksatta med honung eller vinäger och salt. Dessa rättikor var svarta och mycket snarlika vår Rund Svart.
Rättikan skiljer sig från rädisan bl.a. genom att rotknölen är större och mera utpräglad i smaken och inte har lika lätt för att bli svampig.\"\"
Sent skördad rättika går utmärkt att lagra över vintern. Den odlas under samma förhållanden och med samma krav som rädisan.

SÅDD: Så direkt på friland, 1-2 cm djupt, i mitten av juli. För skörd senare på hösten. Sår man tidigare, går de i blom och blir träiga. Ev. kan en riktigt tidig vårsådd lyckas.

AVSTÅND: Mellan plantorna 10-15 cm och 35-50 cm mellan raderna.

SKÖRD: Rättikan skadas inte av några graders frost, men måste tina upp helt innan den skördas. Vänta inte för länge. De runda rättikorna bör inte bli större än tennisbollar och de avlånga är lagom när de är 4-5 cm i diameter. Stora rötter spricker och blir svampiga.
Skär av blasten någon cm över roten och förvara dem som morötter. Använd rättikan rå på smörgås, i sallader och i grytor och inläggningar. Eller mjölk53
Korsblommigasyrad. Som de flesta kålväxter är rättikan mycket näringsrik.

FRÖ: 1g innehåller 90-130 frön. En portion sår ca. 7 meter. Till 100 sträckmeter behövs ca. 20g.

China Rose, ekofrö