En medelgrön vintersallat som tål låga temperaturer. Den är inte den snabbaste, men i gengäld klarar den vintern och är sen att gå i blom våren därpå. Här i zon 3 skördar vi den till sallader i februari, efter en vinter med både frost, snöfall och töväder.

Étampes har längre stjälk och lite ljusare grön färg än många moderna sorter, och de skedformade bladen är något slätare. De växer i en tät rosett utan att klibba ihop. Den är en av de äldsta vintersallaterna och i Frankrike har den funnits i odling som namnsort sedan åtminstone 1880. Så den på friland i augusti–september och i kallhus något senare.