Ovanlig salladsväxt, nära släkt med Dorotheablomman. De tillhör samma familj som Nyzeeländsk spenat, Aizoaceae, och härstammar från västra Sydafrika upp mot Namibia. Den växer även vilt vid kusterna kring Medelhavet och Arabiska halvön. Den är vanlig i Australien, både som salladsväxt och som skyddsgröda mot gräsbränder på grund av sitt stora innehåll av vätska.

Bladen påminner om spenatblad till form och storlek, men är tjocka och saftiga, överdragna med isiga pärlor. Som rimfrost efter en lätt nattfrost. Smaken är inte så speciell, friskt grön med lite dragning åt citrus och en viss sälta. Det är framför allt konsistensen som är tilltalande. De isigt spröda och krispiga bladen, blandade med andra sallater, får de den tröttaste sallad att upplevas som fräsch och spröd.

Plantan växer lågt utbrett och i en näringsrik jord blir den stor med ständig produktion av nya blad. Den trivs allra bäst under sensommaren och hösten.

Isörten är flerårig men odlas generellt som ettårig. Övervintrad svalt i kruka blommar den med små, vita tusenskönaliknande blommor. 

En portion innehåller cirka 75 frön.