Dill

     Anathrum graveolens
Dill är en flockblommig ört och härstammar från Främre Orienten. Den växer vild i bl.a. Sydeuropa och stora delar av Asien.
Bäst trivs dillen i sol-halvskugga i en näringsrik, lucker, jämnt fuktig (inte blöt) och något lerhaltig jord med god tillgång på fosfor. För att undvika svampsmitta, som dill lätt drabbas av, bör den inte odlas oftare än vart 4:e-6:e år på samma plats. Inga andra flockblommiga, som morot, persilja, palsternacka etc., får växa där under tiden. Skador av groddbrand, rotbrand och div. förökningssvampar, som får plantan att bli brun och vissna, förebyggs och bekämpas med fräkenspad och algextrakt både före och efter uppkomsten.
Odla gärna dill tillsammans med kål- och lök-familjerna och sallat.

SÅDD: Så glest, ca, 1 cm djupt, direkt på friland så snart jorden reder sig, något senare för krondill i södra Sverige. Dill kan också sås sent på hösten (fröet får inte gro) för extra tidig skörd året efter.

AVSTÅND: Håll 30-40 cm mellan raderna för bladdill och 40-50 cm för krondill, som också bör få några cm till närmsta granne i raden. Bladdill går dessutom utmärkt att bredså i bäddar.

SKÖRD: Plocka bladen efterhand under sommaren och hösten. Klipps hela växten av tidigt, växer den upp igen. Bladen går bra att torka eller frysa för vintern, men bör då skördas innan blomningen. Dillkronor för inläggningar skäres av när blomningen nästan är över.

FRÖ: 1g inneh. 600-700 frön. En portion räcker till att så 5-7 m. bladdill eller ca. 15 m. krondill. Till 100 sträckmeter bladdill behövs ca. 70g och för krondill 25g.

Fröodling Dill
Mammuth, ekofrö

Mammuth, ekofrö

Mammuth

Mammuth

Tetra, ekofrö

Tetra, ekofrö

Vanlig, ekofrö

Vanlig, ekofrö